Efterår åt vi lunch tillsammans med HPC (Hêzen Parastina Cîvaka – Samhällets försvarsenheter). HPC är en självförvarsstyrka för kommunerna och liksom i alla delar av samhället är kvinnor också organiserade självständigt. Kvinnorna, framförallt mödrar och mormödrar har stärkt sitt självförtroende genom Abdullah Öcalans filosofi och åratal av revolutionärt arbete. Senare besökt vi Asayîşa Jin (Kvinnliga poliser) och träffade underbara kvinnor som ägnar sina liv åt att skydda civilsamhället.När vi kom tillbaka till Qamişlo blev vi inbjudna till Mala Bîrindar: huset för skadade. Mala Bîrindar är ett kollektivhus för YPG-YPJ-krigare som blivit allvarligt skadade i strid. Där har de en möjlighet att återhämta sig tillsammans. För tillfället arbetar de på att bli officiellt erkända, så de kan se till att dessa krigare får stöd från länder utanför Rojava. Utan detta är deras möjlighet att få tillgång till livsnödvändig behandling begränsad på grund av embargot som råder mot Rojava och underlåtelse av nationer att agera. Här träffade vi en person som stridit vid Şehîd Hêlîn Qereçox sida, vår internationella kamrat som blev martyr i Afrin.Efter en tepaus i internationella Jineolojî-akademien i Amûde åkte vi till Navenda Ciwanên Azad, Fria ungdomars center i Dîrbesiyê, där vi spelade volleyboll tillsammans med ungdomarna. På kvällen besökte vi familjer till martyrer, framförallt föräldrar, bröder och systrar till unga YPG-YPJ-medlemmar. Vi sov utspridda hos dessa familjer och nästa morgon började vi utforska Jinwar, byn för fria kvinnor.
Wow… Vad kan sägas om Jinwar? Det är en fantastisk plats som håller på att skapas där. Så snart vi lämnat bilen blev vi uppslukade i en atmosfär som befriade oss från alla kedjor som tryckts åt runt våra bröst.
Jinwar, en experimentell by bara för kvinnor, fanns först bara som en idé. Senaste året har dock idén förverkligats. Det är en lekfull stämning i Jinwar och kreativa möjligheter demonstreras genomgående i byprojektet. När du ser dig omkring kan du se hur en mänsklig gemenskap kommer att växa fram i harmoni med naturen. En stor del av byn är fortfarande en byggarbetsplats där kvinnor och män arbetar för att bygga husen på traditionellt sätt med tegelstenar gjorda av lera.
De [framförallt manliga] arbetarna som var skeptiska mot projektet när det startade har vunnits över så pass att de besöker byn på dagar då de är lediga. Som Hevala R “Wow… Vad kan sägas om Jinwar? Det är en fantastisk plats som håller på att skapas där. Så snart vi lämnat bilen blev vi uppslukade i en atmosfär som befriade oss från alla kedjor som tryckts åt runt våra bröst.”
Nästa dag i Dîrbesiyê välkomnades vi av Kongreya Star (paraplyorganisationen för kvinnorörelsen, motsvarar TEV-DEM). De är ansvariga för att koordinera och organisera självständiga strukturer för kvinnor. Mala Jin (Kvinnors hus) som vi besökte därefter är en del av Kongreya Star. Mala Jin fungerar som en plats för konflikthantering. Medan vi var så höll de till exempel på att försöka hitta en lösning för följande situation: en man som bott i Europa i flera år kom tillbaka och gifte sig med en kvinna. Innan kvinnan gick med på att gifta sig krävde hon att de skulle leva tillsammans i Demokratiska Federationen i norra Syrien (Rojava). Mannen accepterade, men vill nu åka tillbaka till Europa. Andra kvinnor vänder sig till Mala Jin för stöd på grund av våld eller förtryck i familjen,
Från Dîrbesiyê reste vi till Serêkaniyê, en annan stad som är delad på grund av den militariserade gränsmuren mellan Turkiet och Rojava. Vi stannade hos Komîna Film Rojava över natten. De arbetar just nu med en film om traditionella kurdiska danser och sånger och filmar i närliggande byar.
Från Serêkaniyê åkte vi till staden Kobanê, som blev internationellt känd för det heroiska YPJ-krigarnas motstånd som slutligen ledde till befrielse från IS (Islamiska staten). Tusentals människor dog i kampen för befrielse. Därför ville vi först besöka Şehidlik, begravningsplatsen i utkanten av staden för fallna frihetskrigare. Som en av våra delegater sa “På den här platsen ställer du många frågor till sig själv, du känner ett djupt hat mot systemet växa inom dig, du börjar förstå vad kampen mot systemet verkligen innebär, vad revolution betyder och vilket ansvar som martyrerna ger vidare till oss”.
Tillbaka i Kobanê besökte vi martyrernas museum och de så kallade motståndskvarteren. Motståndskvarteren är ett område som medvetet inte blivit återuppbyggt efter befrielsen av Kobane. Kvarteren fungerar som ett museum; ett enormt minnesmonument som visar krigets konsekvenser och betydelse av förstörelse och motstånd. Gatorna och husen är fulla av historier om fallna krigare, folkets lidande och dera motstånd, Islamiska statens grymheter. Och dessa historier berättas av alla runtom dig. Mödrarna, ungdomarna, bröderna, krigarna, arbetarna, alla vet historierna om martyrerna och vårdar dem. De förstår vad som offrats för att försvara friheten.
Martyren Arîn Mirkan har en speciell plats i Kobanês historia. Genom att offra sitt eget liv gjorde hon det möjligt för YPJ och YPG att befria en strategisk nyckelposition i staden, där en har utsikt över hela Kobanê. Hon agerande skänkte mod och självförtroende till samhället och krigarna och lyckades på samma gång sänka moralen hos IS-krigarna (som tror att om de dödas av en kvinna kommer de att nekas en plats i paradiset efter döden). Vi besökte Mistenur, platsen för hennes självmordsaktion och kunde föreställa oss kampen som utspelat sig där.
På den här platsen ställer du många frågor till sig själv, du känner ett djupt hat mot systemet växa inom dig, du börjar förstå vad kampen mot systemet verkligen innebär, vad revolution betyder och vilket ansvar som martyrerna ger vidare till oss
Strax därefter besökte vi en YPJ-bas där unga kvinnliga krigare får sin utbildning. Det är en plats som är full av liv, där var och en av de kan dela sin egen erfarenhet om betydelsen av självförsvar. Basen är helt olikt den bild vi har av militärbaracker; det är en plats som domineras av stark medvetenhet, där du är omgiven av kärlek och en delad önskan om fred och frihet.
Härifrån besökte vi Mala Serokatî, huset där Abdullah Öcalan bodde två månader efter att ha flytt från Turkiet och innan han hade möjlighet att fortsätta mot Libanon. Det här är en betydelsefull plats för den kurdiska rörelsen eftersom det var här som Abdullah Öcalan analyserade situationen, utvecklade en strategi och byggde grunden för allt som skulle komma.
Efter allt vi upplevt i Kobanê ordnade YPJ så att vi kunde besöka Raqqa och Tabqa, två arabiska städer som nyligen befriats från IS. Vid kampen för Kobanês framförallt var med kurdiska markstyrkor, befriades dessa två tidigare IS-fästen genom ett samarbete mellan YPJ/YPG/SDF med USA:s flygbombningar. De är mängder av platser där IS genomförde ofattbara brott som att skrämma och förtrycka samhället och frihetskämparna. Det ser väldigt annorlunda ut där i jämförelse med Kobanê. Stora områden i det urbana landskapet är fortfarande förstörda; krig där flygbombningar används förändrar i högsta grad förstörelsens omfattning. Krig ser inte ut på samma sätt. Människor lever och arbetar mitt i allt det här och gör staden levande på nytt.
Slutligen hade vi möjlighet att ta del av Qampa Jineolojî Ciwan, ett läger för unga kvinnor som är fokuserade på Jineolojî, Jineolojî, ett koncept som skapats av Öcalan, en blandning av vetenskap, feminism, genusstudier och historia. Vi delade läger tillsammans med femtio andra unga kvinnor vid Eufrates-floden. Vi vaknade tillsammans, åt, tränade, och deltog i följande utbildningar: Att vara dig själv, Patriarkatets historia, Sökandet efter sanningen av Abdullah Öcalan, Jineolojî, Jämlika relationer. På kvällarna deltog vi i olika praktiska utbildningar – köra bil, spela trummor, måla, engelskalektioner. Det fanns också lektioner i att skriva på kurdiska och annat som gjordes efter att vi lämnat lägret. Sista dagen åkte vi och badade. Vi skrattade mycket, kylde ner oss, lärde varandra hur en simmar, åt vattenmelon och drack lemonad, dansade och lyssnade på musik and stärkte vänskapsbanden mellan oss.
Sedan var det tid för att säga hej då, inte bara till kamraterna i lägret utan också till tiden som en delegation. Under dessa veckor hade vi lärt oss mycket, känt och sett så många saker. Men en sak har vi fortfarande inte sett: Afrin. I mars ockuperade Turkiet (NATO’s andra största armé) Afrin efter ett femtioåtta dagar långt motstånd. Sedan dess har
ockupationssoldaterna genomfört massakrer och plundrat samhället, slängt ut människor från deras hem, från deras älskade land. Som kvinnor från den Internationalistiska kommunen i Rojava och som en grupp i den här delegationen fördömer vi dessa ockupanter. Afrin är och förblir en del av den Demokratiska Federationen i norra Syrien. Det kommer att bli fritt igen och det är alla frihetsälskande människor i världens ansvar att kämpa för det!
Nu förbereder vi oss på att lämna den Internationalistiska kommunen. Vi har sett den komplexa verkligheten i revolutionen, samhället och livet i den Demokratiska Federationen i norra Syrien. Vi känner att motståndsfröna börjar växa inom oss. Vi är fulla av hopp, övertygade att den här världen kommer att förändras tillsammans med förändringen inom oss själva.
Žene, Život, Sloboda! Jin, Jiyan, Azadî! Women, Life, Freedom!
Femmes, Vie, Liberté! Frauen, Leben, Freiheit! Mujeres, Vida, Libertad! Kvinnor, liv, frihet!
*Det område som vi kallar Rojava har döps om till Demokratiska Federationen i norra Syrien för att mer rättvisande reflektera det multietniska samhället, speciellt nu eftersom det primärt är arabiska städer som är medlemmar i det demokratiska systemet. I realiteten används Rojava lika mycket som DFNS, men i framtiden förväntas DFNS användas i större utsträckning.
**Betydelse: Unga kvinnor. Uttal: “Zchinen Jeewan” och “Kamishlo. C uttalas som “j”, Ç uttalas som “ch”, J uttalas som S i “casual”. För att lära dig mer om det kurdiska alfabetet: http://learnkurmanji.com/lesson/lesson-1-alphabet-and-sounds/.